Mogaogrottorna

Världsarv
Mogaogrottorna
莫高窟
Grotta nr 96 från Tangdynastin.
Grotta nr 96 från Tangdynastin.
Geografiskt läge
Koordinater40°2′14″N 94°48′14″Ö / 40.03722°N 94.80389°Ö / 40.03722; 94.80389 (Mogaogrottorna)
PlatsDunhuang
LandKina Kina
Region*Asien och Oceanien
Data
TypKulturarv
Kriterieri, ii, iii, iv, v, vi
Referens440
Historik
Världsarv sedan1987  (11 mötet)
Mogaogrottorna på kartan över Kina
Red pog.svg
Mogaogrottorna
.
* Enligt Unescos indelning.

Mogaogrottorna (莫高窟, Mògāokū), även kallad De tusen Buddhastatyernas grottor eller Dunhuanggrottorna, är över 700 grottor uthuggna i en bergssida utanför Dunhuang i Gansuprovinsen, Kina. De flesta av grottorna är rikligt utsmyckade tempel med målade statyer och väggmålningar huvudsakligen i buddistisk stil. Grottorna byggdes från 300-talet e.Kr. fram till 1300-talet. På grund av sin placering längs Sidenvägen och sin långa tid av uppbyggnad har utsmyckningarna i grottorna influens från många olika kulturer och epoker. Grottorna är världens största samling av buddistisk konst. 1907 hittade Aurel Stein världens äldsta existerande tryckta bok i Mogaogrottorna. I dag är grottorna en välbesökt turistattraktion. Sedan 1987 är Mogaogrottorna listat av Unesco som världsarv.

Historia

Sidenvägen, som var Kinas handels- och kommunikationslänk västerut, öppnades 119 f.Kr.[1] Vid passagen för att komma in söder om den Kinesiska muren och norr om Tibetanska högplatån passerar Sidenvägen oasstaden Dunhuang. Dunhuang var då Kinas västligaste militära utpost och blev i och med Sidenvägen även en viktig knutpunkt för handelsresande. Under Norra Weidynastin år 366 såg munken Le Zun (乐尊) den vackra solnedgången vid berget Mingsha utanför Dunhuang, och han kände att detta måsta vara en helig plats. Samma år lät han grävda den första grottan i berget vilket var starten för den långvariga uppbyggnaden av Mogaogrottorna.[2] Under de kommande 1 000 åren fram till 1300-talet under Yuandynastin fortsatte det att byggdas nya grottor i området som målades och utsmyckades till buddhistiska tempel.[3]

Mogaogrottorna hadde sin intensivaste utveckling och sin gyllene åldern under Tangdynastin (618–907). Då var det mycket intensiv trafik längs Sidenvägen mot Kinas huvudstad Chang'an, och folk från många olika kulturer sammanstrålade i Dunhunag. Under slutet av Yuandynastin (1271-1368) upphörde trafiken på Sidenvägen och Mogaogrottorna övergavs. Under Västra Xiadynastin i början på 1000-talet gömdes över 50 000 buddistiska manuskript i Bibilioteksgrottan och de hittatdes först i början på 1900-talet av munken Wang Yuanlu som inte förstod dess värde. Dessa manuskript sålde Wang Yuanlu 1907, 1908 och 1914 mycket billigt till den brittiska arkeologen Aurel Stein och den franska sinologen Paul Pelliot.[4] Ett av manuskripten var Diamond Sutra från år 868, som är världens idag äldsta tryckta bok. Diamond Sutra finns idag på British Library[5]

1924 besökte den amerikanska arkeologen Langdon Warner Mogaogrottorna. Langdon Warner lyckades med hjälp av att trycka skivor med bindemedel mot väggmålningarna få färgen att släppa från väggarna och kunde på så vis överföra några målningar till skivorna. Dessa målningar finns idag på Fogg Museum i Boston.[2][6]

1961 fick Mogaogrottorna skydd av den kinesiska lagen om kulturskatter och blev 1987 listade av Unesco som världsarv. 2002 togs beslut om en plan som under sitt verkställande 2006-2025 ska ta fram metoder för det långsiktiga framtida bevarandet av Mogaogrottorna.[3]

Utförande

Entren till några av grottorna i den södra delen av Mogaogrottorna.
Grottorna i norra delen av Mogaogrottorna.

15 km sydost om Dunhuang[7] i Gansuprovisen i Gobiöknen i Kina längs en 50 meter hög brant av berget Mingsha finns Mogaogrottorna. Utspridda över nästan två kilometer i nord- sydlig riktning med ingångarna mot öster är över 700 grottor uthuggna i bergssida. Grottorna är uppdelade i en nordlig och en sydlig del. I den södra delen finns 492 utsmyckade och målade tempelgrottor och i den norra delen finns det 243 mer spartanska och ej utsmyckade grottor. I de norra grottorna bodde munkarna, och dessa grottor agerade även ibland som begravningsplats..[3][2]

Storleken på grottorna varierar från mycket små på några kvadratmeter till riktigt stora, såsom grotta nr 96 som är 42 meter hög och grotta nr158 som är 17 meter bred. De flesta består av ett rum, ofta med ett altare, men en del har angränsande rum och är ibland fördelade på flera våningar.[8]

De södra grottorna är mycket väl utsmyckade. Ofta är hela väggarna och taken täckta med målningar. I grottorna finns totalt 45 000 kvadratmeter väggmålningar och mer än 2 000 målade statyer.[3] Målningarna och statyerna är till dominerande del i buddistisk stil, men med stora variationer i utförandet. Variationen i utseendet beror dels av att grottorna har tillverkats under ett lång tidsperiod på ungefär 1 000 år, och även på att konstnärer från många olika kulturer har medverkat till skapandet. Dunhuang var en mycket mångkulturell stad på grund av dess strategiska läge längs Sidenvägen.[2]

De tidiga grottorna har en till stor del en mix av indisk och kinesisk stil. Under den korta Suidynastin (581-618) uppfördes många grottor. Dessa var ofta utsmyckade med motiv av en trio av buddhafigurer, men även en viss influens från väst. Under Tangdynastin (618–907) pryddes grottorna ofta av en grupp av sju statyer med buddha i mitten. Målningar fick mer influens från väst föreställande t ex änglar, fast avbildade i kinesisk stil. Mellan år 790 och 851var Dunhuang var ockuperat av Tibetanerna och en hel del Taktiska motiv uppfördes i Mogaogrottorna. Konsten är inte bara buddhistisk utan många bilder i grottorna återspeglar livet på Sidenvägen, krigsscener, porträtt på de som styrt Dunhuang, historiska skeenden och bilder från det dagliga livet. Även turkisk konst och bilder från flera kinesiska minioriterrna är representerade i grottorna. Till stor del är målningarna utförda med blybaserad färg. Nästan alla konstnärer är helt anonyma.[2][3]

Grottor i urval

Grotta nr 96, Niovåningshuset

Den nio våningar höga Grotta nr 96

Mogaogrottornas huvudsakliga landmärke är den utmärkande 42 m höga grotta nr 96 i nio våningar.[8] Inuti grotta står en 36 m hög lerskulptur av buddha som når upp till sjunde våningen. När grottan ursprungligen byggdes på sent 600-tal under Tangdynastin hade den bara fyra våningar. En femte våning kompletterades på 800-talet. Under 900-talet förstördes den ursprungliga trästrukturen och alla väggmålningar av en jordbävning, men grottan återuppbyggdes år 966. År 1898 fick grottan sju våningar och så sent som 1935 fick grottan nio våningar, och är nu nästan lika hög som klippan bakom. Buddhastatyn målades om 1928. Den ursprungliga golvnivån i grottan är 1,5 m lägre än dagens nivå. Flera olika nya golv har lagts på varandra genom grottans över 1 300 år långa historia. De olika nivåerna av golvstenar från de olika dynastierna är nu utställda i grottan.[9]

Grotta nr 275, Maitreya

Staty av Maitreya i Grotta nr 275.

Den älsta grottan som är öppen för besök är Grotta nr 275 som byggdes på 400-talet e.Kr. under Norra Weidynastin.[2] och är över 1 500 år gammal. Grottan är liten, men innehåller en relativt stor buddhastaty föreställande en 3,4 meter hög Maitreya, framtidens buddha. På sidoväggarna i grottan är det tre nischer i varje vägg som även har tak i traditionell kinesisk arkitektur. Några av nischerna är inredda i indisk stil. Den ursprungliga frontväggen kollapsade och en ny byggdes under Norra Songdynastin (960-1127) då även vägg- och takmålningarna gjordes om. När väggen från Songdynastin togs bort år 1990 hittades delar av den ursprungliga väggmålningen där den nya väggen hade anslutit mot den ursprungliga. [10]

Grotta nr 148, Nirvanagrottan

Grotta nr 148. Bakom den liggande buddha syns statyerna av hans sörjande följare. I den bortre gaveln syns en av nischerna.

Den 17 m breda och 8 m djupa grottan fylls nästan helt en en drygt 14 m lång liggande buddha som nått parinirvana. Buddha omsluts på baksidan av mer än 72 mindre statyer föreställer buddhas sörjande följare. Dessa statyerna renoverades under Qingdynastin. Taket till grottan har formen av ett välvt kistlock. Det är en nisch i varje gavel på grottan. De ursprungliga statyerna i nischerna är forlorade och är nu ersatta med andra statyer. Längs södra, västra och norra väggen i grottan löper en totalt 23 m lång målning innehållande 66 scener och mer än 500 figurer. Detta är den största och bäst bevarade målningen om nirvana i Dunhuang. Grottan uppfördes under mittan av Tangdynastin.[11]

Grotta nr 17, Bibilioteksgrottan

Paul Pelliot undersöker manuskript i Bibilioteksgrottan 1908.
Fil:Ingång till biblioteksgrottan.JPG
Tvärsnittsritning över Grotta nr 16 där ingången till Grotta nr 17 är synlig i entregången.

I norra väggen till korridoren som leder in till Grotta 16 finns en dörr till Grotta nr 17, även kallad Bibilioteksgrottan. Grottan som är mindre än 8 kvadratmeter byggdes 851 till 867[12] som ett minneskapell för munken Hong-bian. En staty av Hong-bian står mot grottans norra vägg. Statyn innehöll ursprungligen även Hong-bians aska, men askan är nu flyttad till Dunhuang Museum. Väggarna är klädda med målningar.[13]

I grottan förvarades mer än 50 000 manuskript, målningar och tryck på siden daterade från 300-talet till 1000-talet[12]. Under mitten av 1000-talet förslöts öppningen till grottan och doldes av en väggmålning. Det är inte fastslaget exakt när grottan stängdes, men olika teorier pekar på åren år 1035, 1046 eller 1054[14][2]. Varför grottan förseglades är inte känt, men kanske för att gömma och skydda de värdefulla buddistiska dokumenten från muslimer som nu började komma in i Kina från väst, eller som skydd mot invasionen från Västra Xia.[2][14] Grottan var efter förseglingen gömd i ungefär 950 år tills munken Wang Yuanlu hittade entrén år 1900 när han städade bort sand från väggarna i Grotta nr 16. Efter att manuskripten blev kända försvann 80% av alla dokument till främmande nationer och finns nu och se i museum i t ex Storbritannien, Frankrike, USA, Tyskland, Ryssland och Japan.[13]

Forskning

Diamant Sutra. Världens äldsta tryckta bok som Aurel Stein förde till Storbritannien från Mogaogrottorna.

Mogaogrottorna innehåller en ovärderlig informationskälla och buddismens utveckling i nordvästra Kina. Målningarna och skulpturerna skildrar olika aspekter av medeltida politik, ekonomi, kultur, konst, religion, etniska relationer och klädsel för regionen. [3]

Manuskripten som Aurel Stein och Paul Pelliot hämtade i Bibilioteksgrottan, som gemensamt kallas Dunhuangmanuskripten, har givit otroligt mycket forskningsmaterial om den antika orientaliska kulturen som har gett en ovärderlig referens för att studera den komplexa historien om det äldre Kina och Centralasien. 90% av manuskripten är religösa texter från många olika religioner såsom buddhismen, daoismen, manikeismen, zoroastrismen och nestorianismen. De övriga documenten är en blandning av privat och officiell korrespondens, Konfucius verk, ekonomiska doucment, kalendrar, medicinsk litteratur, matlitteratur etc. Dokumenten är huvudsakligen skrivna på kinesiska, tibetanska, sanskrit, uiguriska, sogdiska, turkiska och Tokhariska språk.[12]

Nischerna i den 1 500 år gammal grotta nr 275 har gett mycket information om den kinesiska arkitekturen från denna tiden.[10]

Mogaogrottorna i dag

1979 öppnades Mogaogrottorna för allmänheten och är i dag ett välbesökt turistmål. År 2007 besöktes grottan av 300 000 turister och besöksantalet är stigande. Den stora mängden besökare har fått temperaturen, fuktigheten och koldioxidhalten i grottorna att öka vilket riskerar att förstöra konstverken. På grund av detta är besöksantalet från september 2014 begränsat till maximalt 6 000 personer per dag.[15][16][17] Grottorna hotas även av ökensandens slitage och risken att bli övertäckta. Med början 1963 och under fyra år byggdes betongväggar längs bergssidorna för att skydda grottorna. Väggarna är slutligen klädd med ökensand för att ge ett miljöanpassat utseende.[2]

Galleri

Väggmålningar

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ ”Informationstava om Sidenvägen vid Yumenguan” (på engelska) (Bild). https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Sidenv%C3%A4gen_historia_Yumenguan.jpg. Läst 26 januari 2015. 
  2. ^ [a b c d e f g h i] ”The Silk Road, The Art Gallery in the Desert” (på engelska) (video). NHK, CCTV. https://www.youtube.com/watch?v=XMpXspxuH8g. Läst 5 april 2015. 
  3. ^ [a b c d e f] ”Mogao Caves” (på Engelska). UNESCO. http://whc.unesco.org/en/list/440. Läst 5 april 2015. 
  4. ^ ”Dunhuang at the Bibliothèque Nationale in Paris Monique Cohen” (på engelska). International Dunhuang Project. http://idp.bl.uk/archives/news04/idpnews_04.a4d. Läst 6 april 2015. 
  5. ^ ”Diamond Sutra” (på engelska). British Library. http://www.bl.uk/onlinegallery/sacredtexts/diamondsutra.html. Läst 5 april 2015. 
  6. ^ Trudy Ring,Robert M. Salkin,Sharon La Boda (1997) (på engelska). International Dictionary of Historic Places. Fitzroy Dearborn Publishers. sid. 242-246. ISBN 9781884964046. https://books.google.se/books?id=vWLRxJEU49EC&pg=PA244&lpg=PA244&dq=fogg+museum+china+mogao+caves&source=bl&ots=RG6Bomddj-&sig=zJ8_JU9CdVO5hvTJ8_V2GqMbnws&hl=sv&sa=X&ei=E1IhVY2iCImNsAHngoJw&ved=0CFsQ6AEwDA#v=onepage&q=fogg%20museum%20china%20mogao%20caves&f=false 
  7. ^ ”Mätningar och observationer i Google Earth, Krister Blomberg (2014)” (Mjukvara). http://www.google.com/earth/. Läst 30 oktober 2014. 
  8. ^ [a b] ”Principal Cave Types at Dunhuang” (på engelska). Dunhuang Research Academy. http://public.dha.ac.cn/content.aspx?id=534561877796. Läst 6 april 2015. 
  9. ^ ”Mogao Cave 96 (Early Tang 618-705AD)” (på engelska). Dunhuang Research Academy. http://public.dha.ac.cn/content.aspx?id=177263794633. Läst 6 april 2015. 
  10. ^ [a b] ”Mogao Cave 275 (Northern Liang 421-439AD)” (på engelska). Dunhuang Research Academy. http://public.dha.ac.cn/content.aspx?id=316892906589. Läst 6 april 2015. 
  11. ^ ”Mogao Cave 148 (High Tang 705-781AD)” (på engelska). Dunhuang Research Academy. http://public.dha.ac.cn/content.aspx?id=393537359930. Läst 6 april 2015. 
  12. ^ [a b c] ”Manuscripts from the Library Cave” (på engelska). Dunhuang Research Academy. http://tour.dha.ac.cn/content.aspx?id=548962843793. Läst 6 april 2015. 
  13. ^ [a b] ”Mogao Cave 17 (Late Tang 848-907AD)” (på engelska). Dunhuang Research Academy. http://public.dha.ac.cn/content.aspx?id=898738212291. Läst 6 april 2015. 
  14. ^ [a b] ”A Note on Dunhuang Cave 17, "The Library," or Hong Bian's Reliquary Chamber” (på engelska). The Smithsonian Institution. http://www.jstor.org/discover/10.2307/4629343?sid=21105899580291&uid=70&uid=2134&uid=3738984&uid=2&uid=4. Läst 6 april 2015. 
  15. ^ ”Visitors to Mogao Grottoes Face Limits” (på engelska). 中国网 CHINA.ORG.CN. http://www.china.org.cn/english/travel/221695.htm. Läst 6 april 2015. 
  16. ^ ”Mogao Grottoes cap the number of visitors on site” (på engelska). CCTV.com. http://english.cntv.cn/2014/07/01/VIDE1404147358477641.shtml. Läst 6 april 2015. 
  17. ^ ”New Reservation System Announcement” (på engelska). Dunhuang Research Academy. http://public.dha.ac.cn/content.aspx?id=363667138157. Läst 6 april 2015. 

Tryckta källor

  • Hopkirk, Peter (1980) (på engelska). Foreign Devils on the Silk Road: The Search for the Lost Cities and Treasures of Chinese Central Asia. The University of Massachusetts Press. ISBN 0-87023-435-8 
  • Trudy Ring,Robert M. Salkin,Sharon La Boda (1997) (på engelska). International Dictionary of Historic Places. Fitzroy Dearborn Publishers. ISBN 9781884964046